Att bli mamma!
Är nog det största som finns.
Jag har väninnor som har barn, som beskriver det som det mest fantastiska de varit med om, att det är det som är meningen med livet. Innan man är där har man svårt för att förstå vad de menar, trots att man är gravid i 9:e månaden och snart ska föda.
Att vara gravid och att vara mamma är två vitt skilda saker. När man blir gravid så blir man lycklig, man längtar, är förväntansfull och hoppas på att allt ska gå bra.
Man är orolig för att det ska hända något eller att något ska gå fel.
I början av min graviditet så va jag nojig över allt.
Jag va nojig över vad jag åt, av att någon stod brevid mig och rökte eller att det skulle va något fel på barnet.
Man har så mycket tankar och funderingar, för att hela tiden komma fram till samma slutsats, man kan inte påverka allt. Man måste ha tron i att det kommer bli bra, att jag kommer föda ett friskt barn.
Inför första ultraljudet så va jag så nervöd, jag va rädd att de skulle säga att något va fel, eller att hon inte mådde bra där inne. Men icke :-) allt va bra och allt va normalt, vår bebis mådde bra och växte som den skulle. Till och med lite för mycket, den (då visste vi inte könet) låg 16% över kurvan. Min barnmorska trodde att vi skulle få en stor bebis då min mage låg över kurvan hela tiden.
Efter UL så kunde jag slappna av, jag började lite mer på mig själv, att jag bar på detta barn på bästa sätt.
Den andra halvan av min graviditet, det va då jag började att njuta av den.
Jag va inte lika orolig längre, utan tog det som det kom och tänkte inte så mycket på vad som kunde hända och inte hända.
När man precis har vant sig vid att vara gravid, då ska man föda. När man precis vant sig vid hur man ska ta hand om sig själv och bebisen som växer i en så ska bebisen komma ut, och vara på utsidan :-)
När vår dotter föddes , det va den lyckligaste dagen i mitt liv. När man får träffa den lilla varelse som växt i en i 9 månader, det är det största som finns.
Man får se hur hon ser ut, hur hon låter. Det är fantastiskt och oehört svårt att ta på.
Det jag vill ha sagt är att man aldrig slutar att oroa sig.
Ens barn är det dyrbaraste man har och man är alltid orolig för att det ska hända dom något.
Trots denna oron, så kommer man inte ifrån, att vara mamma är det bästa som finns.
Jag skulle göra om det igen utan att blinka och jag önskar att alla får uppleva denna underbara resa, som det är att vara förälder!
Varje dag bjuder på nya äventyr, ett leende, en blick :-)
Jag älskar varje dag jag vaknar (trots att jag inte sover så mycket just nu)för jag får vakna upp till ett litet knyte som ligger brevid mig och gnyr och tycker att vi ska gå upp :-)
KRAMAR L
Jag har väninnor som har barn, som beskriver det som det mest fantastiska de varit med om, att det är det som är meningen med livet. Innan man är där har man svårt för att förstå vad de menar, trots att man är gravid i 9:e månaden och snart ska föda.
Att vara gravid och att vara mamma är två vitt skilda saker. När man blir gravid så blir man lycklig, man längtar, är förväntansfull och hoppas på att allt ska gå bra.
Man är orolig för att det ska hända något eller att något ska gå fel.
I början av min graviditet så va jag nojig över allt.
Jag va nojig över vad jag åt, av att någon stod brevid mig och rökte eller att det skulle va något fel på barnet.
Man har så mycket tankar och funderingar, för att hela tiden komma fram till samma slutsats, man kan inte påverka allt. Man måste ha tron i att det kommer bli bra, att jag kommer föda ett friskt barn.
Inför första ultraljudet så va jag så nervöd, jag va rädd att de skulle säga att något va fel, eller att hon inte mådde bra där inne. Men icke :-) allt va bra och allt va normalt, vår bebis mådde bra och växte som den skulle. Till och med lite för mycket, den (då visste vi inte könet) låg 16% över kurvan. Min barnmorska trodde att vi skulle få en stor bebis då min mage låg över kurvan hela tiden.
Efter UL så kunde jag slappna av, jag började lite mer på mig själv, att jag bar på detta barn på bästa sätt.
Den andra halvan av min graviditet, det va då jag började att njuta av den.
Jag va inte lika orolig längre, utan tog det som det kom och tänkte inte så mycket på vad som kunde hända och inte hända.
När man precis har vant sig vid att vara gravid, då ska man föda. När man precis vant sig vid hur man ska ta hand om sig själv och bebisen som växer i en så ska bebisen komma ut, och vara på utsidan :-)
När vår dotter föddes , det va den lyckligaste dagen i mitt liv. När man får träffa den lilla varelse som växt i en i 9 månader, det är det största som finns.
Man får se hur hon ser ut, hur hon låter. Det är fantastiskt och oehört svårt att ta på.
Det jag vill ha sagt är att man aldrig slutar att oroa sig.
Ens barn är det dyrbaraste man har och man är alltid orolig för att det ska hända dom något.
Trots denna oron, så kommer man inte ifrån, att vara mamma är det bästa som finns.
Jag skulle göra om det igen utan att blinka och jag önskar att alla får uppleva denna underbara resa, som det är att vara förälder!
Varje dag bjuder på nya äventyr, ett leende, en blick :-)
Jag älskar varje dag jag vaknar (trots att jag inte sover så mycket just nu)för jag får vakna upp till ett litet knyte som ligger brevid mig och gnyr och tycker att vi ska gå upp :-)
KRAMAR L
Kommentarer
Postat av: Mikaela
Håller med om vart enda ord. Det är verkligen så att man inte riktigt kan förstå HUR stort det är innan man blir mamma. Sedan vet man hur otroligt det är och kan känna det i hela kroppen förhoppningsvis för resten av livet för jag vill aldrig glömma den bästa dagen i mitt liv. Krama prinsessan från oss. Tusen kramar M!
Postat av: Mikaela
Håller med om vart enda ord. Det är verkligen så att man inte riktigt kan förstå HUR stort det är innan man blir mamma. Sedan vet man hur otroligt det är och kan känna det i hela kroppen förhoppningsvis för resten av livet för jag vill aldrig glömma den bästa dagen i mitt liv. Krama prinsessan från oss. Tusen kramar M!
Trackback
