Härlig promenad vid havet!
Sen skickade jag ett sms till Jeanette och kollade om hon va sugen på en promnenad, och det va hon.
Vi bestämde oss för att mötas på halva vägen.
Det gick fortare än vad jag trodde att gå.
Sen gick vi ner mot havet, så mysigt!
Vi kollade också in ett par dagis på vägen, ja jag veta att det är tidigt, men här gäller det att vara ute o god tid, annars får man ingen plats. Man sätter dom i passiv kö först och sen i aktiv, så är man säker på att få det dagis man vill förhoppningsvis. Vi har ett par dagis på vårt område så jag hoppas verkligen att vi får något av dom.
Sessan somnade gott i vagnen på promenaden, vi va ute i hela två timmar kändes så bra, jag var säker på att hon skulle vakna när vi kom hem och vagnen stannsde, men hon sov vidare, och sover fortfarande. Hade gärna velat ha henne ute i vagnen, men där vi bor går det så mycket folk utanför så jag är lite nojig med att ha henne där. Ville dock inte börja böka med henne och ta av henne kläderna m.m, så jag öppnade fönstret i sovrummet och rullade in vagnen där istället, summan av kardemumman, hon får sova i frisk luft och vi får ett vädrat sovrum. Alla är lyckliga :-)
Snart kommer min underbara man hem, då ska han köra och skicka iväg vår nespresso maskin som strejkar (men vi har fått en lånemaskin så länge så vi är räddade) och hämta mitt paket med kläder. Han ska också köpa lite god mat till ikväll.
Ser framemot att ha en mysig kväll i soffan :-)
Imorgon så bär det av mot Svedala, där är det klädes shopping som gäller, till Ella då alltså. Dom har utförsäljning på Svedala Quality Outlet, på barnkläder så vi ska se om vi hittar ngt fint till henne.
Hoppas ni får en mysig kväll och att ni har haft en bra dag!!
Stor KRAM till er alla
// L
Är allt verkligen relativt?
Saker kan inte bara vara rätt eller fel längre utan det ska vara relativt.
Saken är ju att det inte är det!
Veckans ämne på Efter tio har varit trafficking, och det va på detta ämnet som ordet relativt kom upp.
Diskussionen va om det va rätt eller fel att köpa sex, om personen som köper sex reflekterar över detta eller vet att det är fel. (Förhoppningsvis vet dom att det är fel eftersom det är olagligt)
Malou ställde frågan om man skulle säga till en vän som köpte sex.
Självklart ska man göra det, enligt min mening.
En person som köpt sex blev frågad detta, om han tyckte att det va fel. Hans svar var, "- Allt är relativt" (Han menade på att han hjälpte personen som gav honom sex, han betalade henne för attt hon behövde pengar och han fick något i utbyte).
NÄ, det är inte relativt!
Jag tycker att vi ska stryka ordet relativt.
Självklart är det inte relativt, för kvinnan som säljer sex, för flickan som blivit hitlurad till sverige för "ett bättre liv", Saker och ting är inte relativa.
Fråga er själva, vill vi ha en relativt ärlig ekonomichef? Vill vi ha en relativt otrogen man/fru?
Jag stryker iallafall ordet relativt från min ordlista!
Kram L
Astrid Lindgren och Georg Riedel
Hennes gäst idag är Georg Riedel. För er som inte vet vem han är så är han kompositören bakom Astrid Lindgrens barnvisor.
Jag tror att nästan alla har något sorts förhållande till Astrid Lindgren. Jag tror att alla någon gång har sett något av hennes alla filmer eller någon gång lyssnat till en bok, eller läst en för sina barn.
När jag växte upp va det mycket Astrid, vi hade alla filmerna och en del böcker.
Jag och min lillebror ♥O kunde aldrig titta oss mätta.
När jag va liten var jag med i kören där vi bodde. Varje år åkte vi på körläger (ett läger i Skinnskatteberg. Dit kom körer från hela Sverige, gammal som ung och sjöng tillsammans)
En av dagarna på ett sådant läger så sjöng vi tillsammans med Georg Riedel. Jag förstod nog inte riktigt då vad det betydde (jag va nog 10 år) men idag tittar jag tillbaka på det och känner mig ganska stolt.
Georg Riedel är en fantastisk kompositör. Han ha rinte bara gjort musik till Astrid utan även till Arne Domnérus, Lars Gullin mfl. Han har också skrivit en massa konstmusik bland annat en opera efter August Strindbergs Hemsöborna.
Att inte förglömma har han också skrivit musiken till Alfons Åberg :-)
Så det är med ett leende på läpparna som jag lyssnar till Georg Riedel och minns min barndom som den bästa, med en massa glädje och musik!
Min mamma är jätte musikalisk av sig och det är nog där jag fått min sångröst och min musikalitet ifrån, medans min pappa var en sådan man som sjöng hellre än bra :-)
Tack mamma och pappa för allt ni gav oss!
Så, tänk tillbaka på något kul om er dag inte är den bästa, le mot en person ni möter på stan eller bara le för att ni är nöjda med livet!
Kram L
Sempdroppar och minifom!
Pratade precis med vår BVC sköterska Ulla, hon är världens bästa! jag berättade för henne om våra nätter, och som nu har gått över till dagarna också.
Vår lilla prinsessa har såå ont i magen, hon är alldeles spänd och bara gråter och skriker på nätterna....och idag har hon varit så ända tills nu.
Det skär i hjärtat att se henne så, man vill kunna knäppa med fingrarna så blir allt bättre, men så enkelt är det ju inte.
Nu fick vi rekomenderat att köpa minifom och sempdroppar, och sedan kombinera dessa två. ar dock ett par tre dagar innan de verkar, men bättre sent än aldrig!
Nu har iallafall min sessa deckat av utmattning, får se hur länge hon sover nu. Hoppas hon kan få sova några timmar för hon har inte sovit mycket det senaste dygnet.
Mamma L har iallafall gjort sig en latte och hunnit göra sig iordning lite (satt i pyjamas och sovtoffs fram tills nu) så man känner sig lite mera som en människa.
Nu ska jag krypa upp i soffan med min nya serie "The Mentalist" får se om den är något bra, eller om jag somnar :-)
Hoppas ni har en bra dag!
Kram L
Vår prinsessa!
Idag va min ♥bror (♥E morbror) och hennes ♥kusiner här :-)
Mina brorsöner satt i soffan som ljus, uppslukade av Nintendo och vi vuxna satt och drack en god latte...
.....pratade en massa om livet, om barn.Min ♥svägerska och minstingen i familjen var hemma(♥M va nämligen förkyld) ♥M är född ett halvår innan ♥E, så dom kommer att kunna leka mycket tillsammans!
♥E fick en present av dem, ett par röda och beiga Pumaskor, så gulliga! Det är hennes första skor och ska självklart matchas med någon tuff sportig klänning framåt vårkanten.
Min kära ♥sambo har idag hängt upp ♥Es mobil över hennes spjälsäng . Hon älskar den, ligger och tittar på den och jollrar.
En annan present som vi fick av våra kompisar från Jutahusen :-) är den här läckra nappflaskan, från ARMANI BABY
Självklart ska vår dotter äta med stil ;-)
Idag längtar jag efter vår, krispiga tunikor, ballerinaskor och kjolar!
"Aliquando et insanire iucundum est - Ibland är det skönt att få vara galen"
Kram L
Min dotter sover....
Ella sov inte men jag va övertygad över att hon skulle somna när hon väl kommit i vagnen. Vi gick ner till affären , behövde komplettera lite inför middagen ikväll, och köpa lite nya tulpaner!
Efter affären så gick vi en tur ner mot havet, precis när vi kommit ner började det regna, typiskt!
När vi hade ca 10 min kvart hem så började Ella gråta, jag tittade på klockan och hade helt glömt bort tiden, nu var hon hungrig, blir fortfarande lite små nervös när hon börjar gråta när vi inte är hemma, eller är en bit från hemmet. Hon är ju så liten fortfarande (4 veckor på tisdag) så jag tycker så synd om henne när hon är ledsen.
När vi kom hem så fick hon mar, ren blöja och sen slocknade hon i min famn när vi tittade på Gordon Ramsey´s "The F word". Jag la över henne i sängen och nu sover hon förhoppningsvis ett tag så jag hinner göra alla "måsten"
Eller ska jag kanske bara lägga mig ner i soffan ett tag och vila?!
Min kära sambo jobbar idag , men kommer snart hem,,,,oh vad jag längtar!
Hoppas ni har en bra lördag!
Ps) Tack Mickan för ditt "peptalk" idag, det behövde jag, och för att du alltid finns för mig, dag som natt!!!
Kram L
Hon sover!!
Måste bara skriva att min kära sambo redan fått ut sina pengar för sina pappa dagar.....i måndags la han in de sista dagarna och idag fick han utbetalningen....så fort har det nog aldrig gått.
Vi förväntade oss att det skulle ta den tiden dom sa, minst fyra veckor handläggningstid. Å andra sidan så hade vi lite framförhållning och skickade in hans arbetsgivarintyg redan i början av december, kan ju varit därför :-)
Vill också passa på att tipsa om 2 st bloggar. Båda "pappabloggar"
Den ena är min sambos.......www.medanhonsover.blogg.se
Den andra är en Lundapappas blogg.....www.alskadeisabella.blogspot.com
Underbara bloggar båda två....läs och njut!!
Idag har större delen av dagen spenderats här......
Uppbullad med kuddar och en liten Ella i famnen.Kram L
Sömn, vad är det?
Vår dotter är nu inne i sin första tillväxtperiod. Det betyder, mycket mat och ofta, lite sömn och allmänt kinkig.
När man tror att hon somnar och tänker sova i ett par timmar, så vaknar hon.
Hon är så trött så hon inte vet vart hon ska ta vägen, man ser på henen att hon vill sova, men där är ngt som stör.
Min sambo och jag pratade idag om det efter jag hade pratat med vår BVC sköterska, att hon, precis som oss måste ha växtvärk. Där är något som stör henne hela tiden. Hon sover fruktansvärt oroligt och kan mitt i sömnen börja skrika, hon vaknar inte utan bara skriker och gråter för att sen fortsätta sova.
Detta är så jobbigt att se, att hon tycker att det är jobbigt.
Sen är det fruktansvärt jobbigt för jag får dåligt samvete när jag vill sova.
I onsdags började min sambo att jobba, och det va då hennes tillväxtperiod började. Jag började ta hela nätterna med matning, och sen va jag själv på dagarna, det va en omställning. Igår kom det jag väntat på, jag brast, hela hela kvällen gick jag runt som en skör porslinsdocka, rädd för att gå sönder.
Jag va så ledsen och när jag blev ledsen fick jag dåligt samvete, för att jag va ledsen, jag har ju fått en dotter jag ska inte va ledsen, men jag grät av utmattning.
Även en mamma behöver sin sömn och när man inte får den så är det svårt.
Jag tittade på min älskade dotter idag när hon tog en av sina powernaps :-) och tänkte att hon är det mest fantastiska som finns, för det är hon. Hon är underbar! Inom mig längtar jag efter att denna tillväxtperioden lider mot sitt slut snart så att vardagen blir mer strukturerad. (är jag egoistisk nu?)
Idag är jag iallafall världens lyckligaste, min sambo bestämde sig för att ta halvdag, med andra ord så va han hemma lite över klockan ett. Vilket verkligen kom passande.
Nu vaknar vår dotter, exakt en timme har hon sovit....dax för mat igen :-)
Hoppas ni har haft en bra dag......och att ni kommer få en trevlig kväll.......
Vi ska titta på Let´s dance och äta en god middag!!
Kram L
Mannen med stort M
Den 10:e maj 1947 föddes det en liten pojke. Hans namn blev Leif Göran Kennet.........min pappa!!!
Min pappa var den klokaste man jag känt. Han var klok, vis, snäll, omtänksam, glad, positiv, härlig.....och framförallt , han var en underbar PAPPA!
Jag hade inte kunnat önska mig någon bättre.
Min pappa var en man som inte delade med sig så mycket av sig själv, däremot gav han mycket av sig själv.
Han va ingen man som delade med sig av sina känslor. Han pratade väldigt sällan om sina känslor.
Vi kunde prata mycket om mina känslor, och vi kunde sitta i timmar och prata om funderingar kring livet och hur jag kände det och hur jag mådde, men vi pratade sällan om honom, hur han mådde, hur han kände. När man frågade fick man alltid svaret, BRA.
Mina föräldrar skilde sig 1997, då va jag 15 år gammal, som vilken annan tonåring så tog jag väl det sådär. Agerade utåt och va ganska jobbig. Min pappa och jag hade många bråk, det exploderade, men sen va det över. Vi skrek på varandra, men sen va det över. Jag sa en massa dumma saker, pappa röt till och sen va det över. Det enkla med min pappa va att när man hade bråkat så va det över. Min pappa va inte en långsint man.
Nu kommer vi till den delen där jag förklarar varför jag skriver VAR, min pappa gick bort i januari 2003.
Han gick bort i cancer, efter många år med sjukdomen.
Han blev sjuk strax efter han och mamma skilde sig.
Sen va det ut och in på sjukhus, friskförklaring som senare blev sjukdomsförklaring igen.
Det va många behandlingar, många turer in och ut på akuten, på vårdhem, på hospis.
Med andra ord tiden mellan 15-23 i mitt liv är praktiskt taget en dimma.
Jag vet vad som har hänt, och jag är medveten om allt, men på något sätt kommer jag inte ihåg den tiden särskilt väl.
Ett tag lotsades vi som om inget hänt (som sagt min pappa gillade inte känslor) man pratade inte om sjukdomen, mer än om han varit hos läkaren och fått ngt besked, eller om han varit på behandling, eller om han varit inlagd. Det va bara så det va, vi pratade inte om den. Den, sjukdomen! Den blev som en fiende i mitt liv, som en rival. Någon som ville ta min pappa från mig, och jag svarade som vilekn annan dotter skulle göra, med ilska, avund och rädsla.....för någonstans djupt inom mig va jag så fruktansvärt rädd för att jag skulle förlora. Förlora den kampen som vi stred i varje dag.
Åren gick, och pappa fanns kvar, varje dag va man tacksam, för att på kvällen glömma det och gräla på honom.
Jag minns inte nu varför, kanske för att bevisa för mig själv att han fanns kvar, eller för att jag behövde ta ut min ilska på någon, bara att det va fel person.
Varje gång vi bråkat och gått och lagt oss, eller om vi pratat på tele och jag skrikit och slängt luren i örat på honom, varje gpng fick jag dåligt samvete och grät....för tänk om det va de sista orden han fick höra från mig.
Jag minns inte vad jag tänkte när jag sa allt det till honom, eller varför, men jag va väl inte riktigt mig själv de åren i mitt liv. 5 år i mitt liv som jag inte kände mig själv.
Jag tog en massa dumma beslut, blev utsatt för en massa saker som jag knappt kunde ta mig ur.
träffade personer som jag inte borde träffat....men som sagt, jag va inte mig själv.
Sista tiden med sjukdomen minns jag som ännu en dimma....som att sitta på nålar.
Jag kunde aldrig slappna av, när telefonen ringde va jag rädd att det skulle va från sjukhuset....att det hänt ngt, jag slappnade aldrig av.
Så kom den dagen, den 29:e januari 2003, min pappa somnade in.
När jag tänker på det nu så är det blandade känslor, som alltid när jag tänker på det.
Det va den värsta dagen i mitt liv. Det går inte att beskriva för någon som inte upplevt det hur det känns, att få ett sådant besked.
Det går inte att beskriva hur det känns, att behöva säga hejdå till en person som betyder så mycket för en.
Jag vet att jag en gång sa att om ngn av mina föräldrar dör, då dör jag med.
När man sen står där, och den dagen har kommit, så vet man , att man måste hålla huvudet över ytan, man vet att man måste andas in och ut, att manmåste gå vidare, hur jobbigt det än är. För det finns andra männsikor som man måste leva för, och framförallt , jag måste leva för mig sjäkv.
Jag blev rädd för att gå och lägga mig, för jag va rädd att inte vakna.
Jag va rädd för en massa saker, länge.
Jag blev en annan människa efter min pappa gått bort. Inte den bättre sorten heller.
Jag gjorde många personer besvikna, sårade mina nära och kära och betedde mig många gånger oförlåtligt!
Min pappa hade inte varit stolt.
Han hade pratat mig till rätta, han hade sagt vad han tyckte och tänkte, och framförallt, hade han levt, då hade han skällt ut mig efter noter :-)
När jag träffade Stefan (min underbara man) Det va då jag förändrades mest av allt.
Till det positiva!
Han fick mig att bli en bättre vän, en bättre syster, en bättre dotter framförallt en bättre person.
Jag har min man att tacka för mycket, och jag vet att min pappa hade gillat Stefan lika mycket som jag.
Min pappa hade tagit honom till sig som sin egen son.
Min pappa visste allt (iallafall tyckte jag det)
Han va den personen jag ringde om jag behövde fråga ngt, vad som.
Min pappa kände mig, bättre än någon annan.
Min pappa, va min pappa, en underbar sådan!!
Min pappa va min idol.
Jag va hans Lilla Plupp (därav namnet på min blogg) ni vet det lilla trollet som bor i en kåta ute i skogen vid en sjö, med blått hår och röd näsa, han kan prata med djuren och är helt fantastisk, en favvobok när jag va liten.
Därför fick jag smeknamnet Lilla Plupp av min pappa.
Det som gör mig så ledsen nu när jag tänker på honom, är att han aldrig kommer att få träffa min man Stefan, aldrig sitt barnbarn Ella och aldrig få se mig gifta mig, eller hjälpa oss bygga vårt hus..eller bara vara där och va min pappa.
Han skulle levt många år till, upplevt många saker och ge glädje och kärlek i många år till.
Men sjukdomen tog det ifrån honom.
Den tog honom från mig!!
Jag älskar min pappa, jag tänker på honom varje dag, jag har till och med kvar hans mobil nr i min mobil (har inte förmått mig att radera det)
Det jag vill ha sagt mest av allt är....MIN PAPPA GÖRAN VA MANNEN MED STORT M!!!!
Han kommer alltid finnas hos mig i allt jag tar mig för!
Han kommer alltid betyda världen för mig!
Ibland tror jag till och med att han lyckas vägleda mig i det jag gör, på något konstigt sätt.
JAG ÄLSKAR DIG PAPPA, DU FINNS MED MIG VARJE DAG!!!
KRAM L
Medan hon sover.....
Ofta är det så, att man gör alla måsten och sysslor och annat som man ska hinna med medan hon sover..
Nu sover vår prinsessa för natten......hennes pappa i sängen brevid, och jag , ja jag har duschat och haft lite hemma spa....det är sådant man får passa på att göra just, medans hon sover :-)
Får se om sessan sover lika bra som inatt, något säger mig att hon inte kommer att göra det. Hon har sovit ganska mycket idag......så jag tror att hon vaknar vid 01 :-)
Imorgon börjar min man jobba....han ska ju gärna ha sovit lite innan klockan ringer 06..........
Så vi får se hur mycket han orkar eller om jag får ta mat passen.
Känns lite konstigt att han inte ska va hemma mera med oss på dagarna.
Jag är övertygad om att det kommer gå jätte bra. Men vi kommer att sakna honom!!
Vi har veckan bokad nästan......
Torsdag är det BVC och sen kommer ♥Jeanette med sin lilla ♥Emil (som är född ett dygn före ♥Ella) vi ska ta vår dagliga powerwalk och sedan mysa med en fika.
Jeanette lärde jag känna i min mamma grupp på MVC (mödravårdcentralen)
Vi va 4 mammor i den gruppen. Vi träffades på MVC varannan vecka under graviditeten.
Jag minns första gången, jag kom en timme för sent, för BM (barnmorskan) hade gett mig fel tid :-0
Alla var där redan....jag vet att jag tänkte, vad är detta för en sorglig skara :-)
Förutom Jeanette då, och hennes man Martin :-)
Första gången pratade vi inte så mycket....andra gången pratade vi ganska mycket (båda två har ganska lätt för att prata, så vi kacklade på rätt bra :-)
Efter X antal veckor in i graviditeten ska man göra en glukosbelastning (dom kollar om man har graviditets diabetes) Då fick Jeanette och jag samma tid, vilket va super kul. Vi kacklade på som aldrig förr och jag märkte att den här personen gillar jag, henne vill jag lära känna. Vi bytte nr och bestämde att efter nästa MVC träff så skulle vi fika.
När nästa tid va inne så fikade vi efter, det blev vår lilla tradition.....och sen har vi hängt ihopa. Så himla kul, man har följt varandras graviditeter och nu ska man få följa varandras barn och föräldrarskap.
På tordag är det första gången som jag träffar Emil och första gången som Jeanette träffar Ella, det ska bli så himla kul!! Emil är en riktig snygging.....kanske Ellas första pojkvän :-)
Nu ska jag gå och nanna så jag kan få sova lite innan sessan vaknar.
Dröm sött
KRAM L
Vår dotter är ett A barn!
Vi somnade däremot inte, ♥S satt vid datorn och jag kollade på ngr avsnitt av "Brothers and sisters".
När klockan närmade sig tolv halv ett tiden så va jag så trött att jag gick in och la mig, satte på tv i sovrummet och slötittade på "2½ men" (för övrigt en mycket underskattad serie) . ♥S kom in vid ett tiden och la sig. Innan vi somnade så va vi ganska övertygade om att vi skulle få sova en timma ungefär för sen skulle nog prinsessan vakna och va hungrig.
Vi sa godnatt, och somnade nog ganska så omgående..........
Nästa gång jag vaknade så va prinsessan i full gång med att vakna och ♥S stod vid hennes säng.....jag frågade vvad klockan va......och min man sa 05.20 :-o......VA?!
05.20.....det betyder att vår lilla prinsessa har sovit i lite mer än 7 timmar.
Vi va i chock, jag kunde inte fatta det. Vår lilla 3 veckor gamla dotter har sovit i 7 timmar.
Vi va ganska lyckliga, det är lyx, verkligen!!
Så vår dotter har kanske insett det härliga med att sova, eller så va detta bara ett snesteg i sömnschemat :-)
Vi är iallafall utvilade föräldrar idag.....känns skönt!!
KRAM L
Vår lilla Ella tycker att sova är överskattat.....
Idag vaknade hon vid halv åtta imorse.....då gick vi upp tittade på nyhetsmorgon och åt frulle. Pappa fick sova vidare, skönt tyckte han :-)
Sen somnade hon efter ett tag, och sen skulle vi köra hem. Bilen är en bra plats att sova på för det rör på sig hela tiden, skakar till lite ibland och vaggar till sömn!
När vi väl va hemma va vår lilla dotter super hungrig, hon nästan kastade i sig maten, om man nu kan säga det när hon äter på flaska, men nästan, glupsk va hon iallafall :-)
Sen ville hon verkligen inte sova.....så hon va vaken med oss.
Vi lyssnade och dansade till Lars Winnerbäck.....en favorit här i hemmet....för övrigt Ellas första konsert hon va på.(visst hon låg i magen, men dom säger ju att de kan höra ljud utifrån)on,
Det va här i Malmö i sommras.
Så nu när hon kommit ut, så minns hon nog lite Lasse w skulle jag tro, för hon lyssnar och njuter.
Efter ett tag somnade hon, jag va så glad och nöjd att jag inte vågade lägga henne från mig av rädsla att hon skulle vakna, så jag bullade upp med kuddar i sängen, satte på tv:n och hade Ella liggandes på mig. Hon sov och va nöjd i sisådär ett par timmar (nej, jag låg inte där i etyt par timmar, jag flyttade mig till soffan när Mickan och Ankan kom på besök ) Men sen, så somnade hon inte om, nu har hon varit vaken sedan halv sex, och är så trött så hon inte vet vad hon ska ta sig till. Ibland somnar hon korta stunder, men sover väldigt oroligt.
Nu går min man runt med henne hängandes på armen, i tron om att det är magen som kniper.
Någon som har tips mot knipande bebismagar? Någon som kanske haft proböem med det i samband med att man ger ersättning?
Nu har iallafall mamma L gjort en kladdkaka, eller rättar sagt min man har bakat sin första kladdkaka med assistans från mig :-)
Så jag ska göra mig en latte och sen njuta lite i soffan :-)
Kanske går det ngn bra film, annars tittar jag nog på ngr avsnitt av Army wives........
So long L
Vår baby gymmar :-)
Vi har pratat mycket om att vi inte ska köpa onödiga saker till ♥Ella.
saker som hon inte kommer använda, eller leksaker som hon inte kommer leka med m.m.
Vi köpte en babysitter för ett tag sedan, och den gillar hon att sitta i korta stunder, men hon finner inte den SÅ värst intressant.
Första veckan hemma så deckade hon alltid efter maten, så man kunde lägga över henne i sängen, denna veckan har hon börjat att vara mer vaken och vill va med oss.
Vi pratade därför om att vi skulle köpa ett babygym......så efter en lång diskussion så blev det så.
I lördags innan vi körde upp till mamma så körde vi inom på babyland och köpte ett Labangym :-)
Hon ÄLSKAR det!
När vi la henne i det första gången blev hon lite fundersam, men fann sig snart i situationen. Efter ett tag såg hon riktigt nöjd ut, för att lite senare lägga av ett brett leende för hon kom på att Laban prasslade.......
Det va så underbart att se henne le......och det va ingen reflex utan ett härligt ljuvligt leende som bara min dotter kan le :-)
För det är ju så, att just min dotter har det finaste leendet :-)
Nu är det hennes nya favvoställe, babygymmet med laban.....
Släpp hästarna fria det är vår.....
......eller kanske inte än!
Men inne är det iallafall lite vår.
♥Mamma hade krokusar i en glaskruka på bordet , och det kändes verkligen som om våren stod runt knuten.........
När vi kom hem, köpte min ♥man mörkrosa tulpaner.........och ♥Mickan och ♥Ankan kom precis med ljusrosa tulpaner, så nu har jag en underbar vas med våriga tulpaner.......
Nu kan våren få komma när som helst........VÄLKOMMEN!
Vårt gömställe.....
Vi har varit hos min mamma, vårt gömställe.
Min mamma och hennes man bor i mitt i skogen i Halland.
Med två hundar, en massa kräftdammar och stora jaktmarker, med andra ord det är paradiset.
Vi kom dit i lördags, första gången Ella va hos mormor och morfar.
Så härligt med lite miljöombyte och annan luft.
Allt är så tyst och lugnt där uppe, man slappnar verkligen av när man är där, och det kunde vi behöva.
Lotta (mormors tant som dom döpte henne till :-) och hennes man Dan va också där. Ett helt underbart par.
Lotta och mamma hade en djup diskussion om hur man viker ihopa blöjan när man byter........ha ha (mormors första blöjbyte)
Vi har med andra ord bara njutit denna helgen, blivit servade och bortskämda. På alla sätt och vis.
Mamma och Leif har varit helt underbara och Ella har sovit som en prinsessa. Måste va den Halländska luften :-)
Igår gick vi en lång promenad ner om Hjörnereds sjöarna och vippentorpet, en runda på ca 1,5h....helt underbart.
Mammas minsta huns Isa fick också följa med, som för övrigt vaktar Ella som om det vore sin egen valp. Hon har inte slappnat av en sekund denna helgen :-)
Igår fyllde också min man år, hela 29 år blir han ....GRATTIS!!!
Så med andra ord, helgen i vårt gömställe har varit fantastisk.
Vi kom hem idag vid lunch, utvilade och som nya personer :-)
KRAMAR L
Godnatt mina vänner!
vi va nog båda i lite chock, och lite fundersamma om man ska väcka för att mata eller inte.
Med lite råd och stöd från Mickan kom vi fram till att vi ska nog va nöjda när hon sover så bra och inte väcka henne, njuta av stunden och sova vi med.
Så klart , bara för att vi bestämde det, så vaknade prinsessan.
Nu sitter min man och matar, jag har bytt på henne och vi önskar från den innersta delen av våra kroppar att hon somnar om igen och sover 5,5 timmar tills nästa matning.
Man kan ju alltid hoppas!
Så jag säger godnatt mina vänner, hoppas att ni sover gott i era sängar!!
Kram L
Att bli mamma!
Jag har väninnor som har barn, som beskriver det som det mest fantastiska de varit med om, att det är det som är meningen med livet. Innan man är där har man svårt för att förstå vad de menar, trots att man är gravid i 9:e månaden och snart ska föda.
Att vara gravid och att vara mamma är två vitt skilda saker. När man blir gravid så blir man lycklig, man längtar, är förväntansfull och hoppas på att allt ska gå bra.
Man är orolig för att det ska hända något eller att något ska gå fel.
I början av min graviditet så va jag nojig över allt.
Jag va nojig över vad jag åt, av att någon stod brevid mig och rökte eller att det skulle va något fel på barnet.
Man har så mycket tankar och funderingar, för att hela tiden komma fram till samma slutsats, man kan inte påverka allt. Man måste ha tron i att det kommer bli bra, att jag kommer föda ett friskt barn.
Inför första ultraljudet så va jag så nervöd, jag va rädd att de skulle säga att något va fel, eller att hon inte mådde bra där inne. Men icke :-) allt va bra och allt va normalt, vår bebis mådde bra och växte som den skulle. Till och med lite för mycket, den (då visste vi inte könet) låg 16% över kurvan. Min barnmorska trodde att vi skulle få en stor bebis då min mage låg över kurvan hela tiden.
Efter UL så kunde jag slappna av, jag började lite mer på mig själv, att jag bar på detta barn på bästa sätt.
Den andra halvan av min graviditet, det va då jag började att njuta av den.
Jag va inte lika orolig längre, utan tog det som det kom och tänkte inte så mycket på vad som kunde hända och inte hända.
När man precis har vant sig vid att vara gravid, då ska man föda. När man precis vant sig vid hur man ska ta hand om sig själv och bebisen som växer i en så ska bebisen komma ut, och vara på utsidan :-)
När vår dotter föddes , det va den lyckligaste dagen i mitt liv. När man får träffa den lilla varelse som växt i en i 9 månader, det är det största som finns.
Man får se hur hon ser ut, hur hon låter. Det är fantastiskt och oehört svårt att ta på.
Det jag vill ha sagt är att man aldrig slutar att oroa sig.
Ens barn är det dyrbaraste man har och man är alltid orolig för att det ska hända dom något.
Trots denna oron, så kommer man inte ifrån, att vara mamma är det bästa som finns.
Jag skulle göra om det igen utan att blinka och jag önskar att alla får uppleva denna underbara resa, som det är att vara förälder!
Varje dag bjuder på nya äventyr, ett leende, en blick :-)
Jag älskar varje dag jag vaknar (trots att jag inte sover så mycket just nu)för jag får vakna upp till ett litet knyte som ligger brevid mig och gnyr och tycker att vi ska gå upp :-)
KRAMAR L
Min älskade förlovningsring!
Jag får på mig min förlovningsring!
Precis i början av min graviditet så friade min man till mig.......vi beställde ringarna.
Precis sådana som jag velat ha, släta i vitt guld.
Vi mätte fingrarna och fick ringarna. Men de passade ej. Efter ett par turer med att skicka tillbaka dem så fick vi äntligen rätt storlek.
Stefans ring passade perfekt, medans min inte passade alls. Efter så många ändringar så hade tiden gått och jag hade börjat att samla på mig vatten.
Ringen passade med andra ord inte.
Jag ville skicka tillbaka den och få den utvidgad, men lyssnade på min man att det skulle va onödigt då jag fött skulle ju mina fingrar gå tillbaka till normal storlek igen.
Efter förlossningen så provade jag ringen, men den passade inte.
idag när jag hade bytt på Ella, slog det mig att jag skulle prova ringen.
Jag satte på mig den och yeee........den passade. Sitter fortfarande lite tight, men dock, den passar :-)
Efter månader utan ring, och känslan av att inte va förlovad, så kan jag nu ha min ring igen.
Lyckan är total!!!!
Kram L
Min man kom hem med en Nespresso Lattissima.....
Vi har pratat om detta ganska så länge, om att köpa en kaffemaskin alltså.
Det konsumeras ganska så mycket kaffe i denna familjen (läs min man) :-)
När jag va gravid så slutade jag att dricka kaffe, det påverkar hur kroppen tar upp järn, och jag har aldrig haft särskilt bra HB värde.
Jag har efter graviditeten inte fått tillbaka mitt sug på kaffe, men däremot på latte.
Vi båda har velat ha en kaffemaskin men varit, ska vi säga dumsnåla.
Ah vi kan dricka vanligt kaffe.
Men, man har alltid önskat sig en rykande färsk latte på morgonkvisten när man stiger upp och strosar runt i sin morgonrock :-)
Så idag när min man hade varit några ärenden så kom han hem med en kaffemaskin, närmare bestämt en Nespresso Lattissima......och min lycka va gjord.
Så, nu sitter jag här och väntar på att få provsmaka en rykande färsk latte i mitt underbara hem.......
Så med en ny MAMA och en god latte ska jag nu sjunka ner i soffan och njuta av att mitt liv är ganska härligt, trots sömnbrist :-)
Kram L
Då blev det till slut en blogg :-)
När min kära man en kväll sa till mig att han skulle starta en blogg så skrattade jag mest. Jag tror att jag frågade honom mer än 5 ggr om han skämtade :-)
Han va inte den första som jag förväntat mig skulle starta en blogg.
Jag har länge funderat på detta, om jag ska starta en blogg, men har inte riktigt kommit på något riktigt syfte med att göra det.
När jag blev gravid va det en del som undrade om jag skulle blogga om graviditeten. Jag kände att nej, det är inget för mig. Jag är inte den som lämnar ut mig på det sättet.
När jag nu sitter här som mamma till en dotter på drygt 2 veckor, så kommer jag på mig själv med att vilja dela med mig av mina tankar och funderingar. Reflektera över livet, och ja skriva av sig om vardagen helt enkelt.
Jag är 26 år gammal och bor med min sambo S (29år) och vår dotter Ella (född den 30/12 2008) i Bunkeflostrand söder om Malmö. Vi har bott här i 1 år nu och känner att vi hittat hem, detta är verkligen där vi vill bo.
Jag är mammaledig med vår dotter, än så länge är S hemma med oss, men börjar jobba på onsdag i nästa vecka.
Känns lite konstigt att helt plötsligt vara hemma helt själv, men det ska nog gå bra.
Så alla som hittat hit!
VÄLKOMNA!!
Hoppas ni ska trivas!
KRAM
